Förskoleklasselever på Kvarnbackaskolan

lördag 8 oktober 2011

När undret kan ske...

Jag känner en väldigt klok kvinna, som liksom vi arbetar som pedagog men på en mångkulturell skola. Med mångkulturell menar hon inte bara etnisk tillhörighet utan även social standard, ekonomisk situation, olikhet i boende, trosuppfattning och sexuell läggning m.m. Allt detta är kulturella olikheter. Detta är hennes mycket kloka ord!



Mycket tänkvärda ord för oss pedagoger!

De pedagoger som befolkar skolor och förskolor är som regel präktiga människor, ambitiösa och målinriktade. Det är bra, för det innebär att de kan och vill skapa en verksamhet, som är utvecklande för barnen, och även för dem själva.
Problemet är att de i sin erfarenhetsbakgrund saknar bilder och känslor från de utslagnas värld. Detta är givetvis bra för dem själva och deras livsöde, men för de barn som kommer från samhällets skuggsida, kan det vara svårt eller omöjligt att få förståelse.
Dessa barn möts ibland av generaliseringar och moraliseringar, som de inte kan förstå, eftersom de inte har erfarenheter av sådana värderingar eller ens sådant språkbruk.
”Det begriper väl vem som helst att så gör man inte…”
” Så säger man väl inte---”
”Den tonen använder man inte..”
”Du borde begripa att man inte använder sådana ord…”
När barnen möts av sådana ord och sådant fördömande när de gjort något som dagligen förekommer i deras värld, så öppnas en klyfta mellan barnets vardagsvärld och skolans värld.
Klyftan mellan pedagogernas referensramar och barnets kan vara så stora att det som återstår för barnet är flykt eller förvirring.
Spänningen mellan den inre trasigheten och den yttre präktigheten blir outhärdlig.
Då kastar man tallrikar eller slår sönder skyltfönster för att skapa någon form av balans.
Destruktivt beteende är inte accepterat i skolan eller i samhället och det ska vi aldrig heller acceptera. Men om vi förstår vad som händer inne i barnet, så har vi större möjligheter att hjälpa till en anpassning som alla tjänar på.
Den som inte ens förstår att han eller hon INTE förstår har ju händerna bakbundna. Om jag tror att mina egna referensramar gäller alla andra också, om jag tror att mina självklarheter är andras självklarheter, då kommer jag inte att nå dem vars språk jag inte talar.
Den dag människan förstår att hon inte förstår, det är då undret kan ske. Det är då som hjärta och sinnen kan öppnas och insikten sänkas i individen.
Det är då den hårda knoppen kan våga öppna sig och slå ut i blom…….

Veronica

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar